Kommentar / Rebecka Bohlin.

2018-02-11 17:47

Klarar facket ­förändringen?

”Det är alltså vanligare för tjänstemän än för arbetare att vara medlem i facket idag.”

Organisationsgraden i den svenska fackföreningsrörelsen har inte hämtat sig efter regeringen Reinfeldts serie av reformer för drygt tio år sedan – och värst ser det ut i LO-förbunden.

LO hade en solid tradition av hög organisationsgrad före 2007. Tjänstemännen hade också en hög organisationsgrad, men aldrig lika hög.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Idag är situationen den omvända.

LO är visserligen fortfarande den störta centralorganisationen – men har inte längre den högsta organisationsgraden. Det är alltså vanligare för tjänstemän än för arbetare att vara medlem i facket idag. En förklaring är att alliansregeringens a-kassereformer slog hårdare mot förbund med hög arbetslöshet. Men den viktigaste förklaringen är antagligen att tjänstemannafacken i viss mån ställt om till att bli mer av försäkringsbolag och att de fokuserat sin marknadsföring på de inkomstförsäkringar de erbjuder sina medlemmar.

LO-facken har – tack och lov, säger jag – inte i alls samma utsträckning ställt om på detta sätt. De har fortfarande en traditionell fackföreningsinriktning där det fackliga löftet är det centrala, det vill säga att aldrig någonsin arbeta till sämre lön eller villkor än vad de kommit överens om i föreningen.

Om den svenska modellen ska fungera krävs att så många som möjligt är med i facket. Alltså måste förbunden lyckas förklara detta för potentiella medlemmar, entusiasmera dem och engagera dem.

En siffra som visar tydligt hur djup krisen är för medlemsutvecklingen inom LO-förbunden är att endast 38 procent av de unga arbetarna (16–24 år) är medlemmar i ett fackförbund idag. Motsvarande siffra i mitten av 1990-talet var 77 procent.

Och det är inte bara Alliansens reformer som banat väg för krisen. Att organisera arbetare har även blivit svårare till följd av att arbetsmarknaden flexibiliserats – de stora arbetsplatserna har blivit färre och fler jobbar i stället i småföretag och på udda tider. Dessutom växer de egen­anställda inom arbetarklassen – vi talar om en gig-ekonomi där aktörer som Foodora utmärkt sig genom svältliknade villkor.

Vi vet att det punktvis har skett framgångar. Vissa förbund har fått grepp om situationen genom att modernisera sin organisering och vänder upp sina kurvor, men andra förbund kämpar i oerhörd motvind.

Här vill vi veta mer – om hur krismedvetna förbunden är, om hur de branschspecifika utmaningarna ser ut, vilka strategier de väljer och vad dessa ger för resultat.

Dessa frågor ska vi på Dagens ETC söka svaren på. Efter dagens artikel här intill där vi sammanfattar fackförbundens status idag kommer vi att i en serie artiklar söka upp förbund för förbund, följa med på deras uppsökande verksamhet på lokalplanet och lyssna på hur facket tas emot ute på arbetsplatserna.

Du kommer att kunna följa serien ”Facket i förändring” varje måndag framöver.